Jag är oerhört tacksam till mitt liv!
Jag har möjlighet att göra det jag vill, förverkliga drömmar. Jag hoppas att livet kommer fortgå så, att fler drömmar kommer uppfyllas! Trotts att man under livets gång stötter på mängder med motgångar, så brukar de ju lösa sig. Trotts att de känns jobbigt. Var tacksam över det du har, ta för dig utav livet!
De försöker jag göra...
Jag hoppas att du också försöker förverkliga dina drömmar och vågar leva livet nu och inte sen!
Att vara idrottskvinna eller idrottsman ställer en hög förståelse hos äns kära familj, vänner.
Min underbara älskade sambo får stå ut med mycket. Sena kvällar från träningen, träning på helgerna som måste få plats innan man kan göra något annat.
En sur och irriterad, trött, besviken flickvän som kommer hem efter ett dåligt genomfört träningspass. Gnäll om verkande muskler och ömande kropp, men jag hoppas att även glädjen når honnom när det går bra! Du betyder allt för mig!
När man håller på med en idrott på hög nivå blir de där perfekta träningspassen väldigt få.
Iallafall vad man själv upplever. Man tycker alltid att det kunde ha gått bättre.
Man är väldigt självkritisk och har svårt att se ens egna framgångar, förbättringar när man är mitt i dem. Man blir så lätt blind och bara ser misstagen.
Då är det tur att man skriver upp och antecknar sin träning, för då kan man gå tillbaka och se, svart på vitt att man faktiskt har blivit bättre.
Men jag är så oerhört tacksam att jag får chansen att leva min dröm och göra det jag tycker är så himmla roligt. Min sambo är verkligen bäst!
Att jag får uppleva detta och dela detta med DIG är fantastiskt.
Jag är oerhört tacksam över att det finns dem som tror på mig och stöttar mig för att förverkliga minna drömmar i livet. Är så oerhört tacksamm för att ni finns, ni betyder oerhört mycket för mig. Hoppas ni förstår det!
Man skulle kunna tro att mitt självförtroende är enormt och att jag klarar allt. Men så är det verkligen inte, jag jobbar hela tiden med att försöka förstå att jag faktiskt är duktig och duger som jag är. Att jag faktiskt kan det jag håller på med. Att tro på mig själv!
Under hela mitt liv har jag kämpat för att bevisa att jag kan och att jag duger. Som jag skrivit för länge sedan är det helt otroligt att jag har en blogg. Under hela min skoltid fick jag kämpa med att lära mig läsa, stava och ut trycka mig i språk och skrift. Att läsa högt är bland det värsta jag vet.
Nu har jag acepterat att det får bli fel, att jag stavar fel... Jag är bara människa. Men att prata "utrikiska" är fortfarande väldigt jobbigt, jag undviker det så gott det går. Känner mig så misslyckad... Så där har jag verkligen något att brottas med.
Men jag vet att jag kan mycket annat!
Tack livet!
Skulptur utav Mats Eriksson
drömmar,
livet,
tankar,
vardag,
Kommentera