Kan vara så att jag har bitti mig själv i svansen... Denna vecka är en lätt vecka, men kroppen känns fortfarande sliten.
Jag börjar ana att jag varit lite väl ambitiös på mina morgon pass. Det blir så lätt så, man hinner kör så mycket när man är själv, tempot blir så lätt högt.
Jag kommer liksom in i mitt gamla jag när jag bara gymande. 

Men hoppet är det sista som överger en, imorgon och på lördag har jag bara enkelpass och vila på söndag. Då ska jag även gå och få massage.
Så jag hoppas innerligt att kroppen repar sig. För det är en tung träningsperiod framöver. Ända fram till kommande tävling i slutet av augusti. 

Idag har jag kört:
Uppvärmning cirkel med 8st upphopp, 10st ståenderodd, 10st fällkniv 3varv utan vila. 
Knäböj, och Stötdrag. 
På gymmet blev det: Walclimbe, breddsittande rodd, bröstpress, mage, godmorning. 
Under Kvällspasset kom Patricia på besök riktigt kul, ungdomarna börjar komma tillbaka nu så en hel del folk i hallen. 
Träningen för min del gick, men de var nog det ända. Kände mig lite oinspirerad trots att Trissan var på plats...men men så är det ibland. 
Jag hade ryck, stöt (upp till 80%) och ryckdrag. 
drömmar, livet, träning, vardag,

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej